Cecilia Bergh, en av grundarna till Mandometerklinikerna, beskriver sin första patient:

”En sen kväll i oktober 1993 kom en svårt sjuk anorektisk patient till akuten på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Hon var 17 år och vägde bara 29 kg. Jourläkaren kontaktade psykiatriska kliniken, men där sa de att hon var för dålig för att de skulle ta hand om henne. Läkaren funderade på att ta henne till ett annat sjukhus, men han visste att det fanns forskare i huset som var intresserade av hur vi äter och hur vi blir mätta. Han bad patienten och familjen att vänta ett tag. Och så knackade han på hos oss och frågade om jag kunde ta hand om patienten. Jag sa ja och följde med till akuten där jag träffade min första patient.”

“Under nio månader tänkte jag på patienten hela tiden. Så fort jag vaknade på morgonen så var patienten det första jag tänkte på. Sen började behandlingen i vårt laboratorium. I början åt patienten bara 2 – 3 teskedar mat. Jag tränade henne att öka portionernas storlek, äta snabbare och samtidigt bli mindre mätt. Redan 1993 hade vi en procedur för hur man lär patienter att äta med hjälp av en biofeedback apparat, Mandometer®: En våg kopplad till en dator och som genom förprogrammerade kurvor säger hur mycket och hur fort man ska äta och när man ska känna sig mätt.

Efter några dagar började patienten förlora i vikt! Hon var hyperaktiv; på kvällen bad hon personalen att öppna branddörrarna så hon kunde springa i korridoren från medicinkliniken till tandläkarhögskolan. Jag visste inte hur jag skulle få stopp på aktiviteten. Jag ringde till en forskarkollega, Per Södersten, som är professor på Karolinska Institutet och en av grundarna till Mando, och han sa ”värm på henne”. Vad menade han? Jo, råttor som får äta hur mycket de vill och samtidigt vara aktiva (de springer i aktivitetshjul) håller både sin vikt och sin kroppstemperatur men får de för lite mat springer de så mycket att de tappar kontrollen över kroppsvikt och kroppstemperatur och slutligen dör. Men det gör de inte om man värmer dem med en lampa.

Det fanns ett förråd som jag aldrig sett någon gå in i. Aha, ett lämpligt värmerum, men skulle jag fråga om lov så skulle det ta veckor innan jag fick ett beslut och dessutom kanske jag inte fick tillåtelse att använda rummet. Så, jag frågade aldrig! I stället bar jag ut alla böcker och pärmar, gick ner till möbellagret, fick en säng och en byrå och sedan åkte jag till Åhléns och köpte element och värmemadrass och dekorerade rummet så det blev fint.  Efter varje Mandometermåltid, det var sex om dagen, fick min patient vila i 35 graders värme. Hon somnade! Och den fysiska aktiviteten minskade dramatiskt och vikten ökade.

Efter nio månaders hårt arbete var patienten frisk och idag mer än 20 år senare är hon fortfarande frisk och en framgångsrik jurist i EU. Det bästa som finns är att vara med när en patient blir frisk; idag har vi friskskrivit fler än 1500 patienter vid våra kliniker.”

NYHETER

Contact Us