Anna Mellin Johansson arbetar som egenerfaren på Mandometerklinikerna fr.o.m. september 2018. Hon berättar:

”Ordet “frisk” fanns inte i min värld när jag som 20-åring fick möjlighet att komma till Mando som då hette Anorexicentrum.

Jag hade varit sjuk i fyra år, kanske mer egentligen… Det har varit många turer inom BUP, barnmedicin och annan behandling, men inget av dessa hade hjälpt mig mer än att hålla mig flytande. Att samtala om varför jag blev sjuk och att det troligen berodde på att jag var adopterad var inte den väg som fungerade för mig, utan jag visste vad jag ville ha hjälp med. Jag kunde inte äta! På Mando fick jag lära mig att äta, tillåta mig att gråta, känna ångesten och låta den få komma och lära mig att vila. Jag fick lära mig hur en portion mat ska se ut, att inse att ett äpple och två pass på gymmet per dag inte går ihop. Med Mandometern fick jag hjälp att åter igen lära mig ett normalt ätbeteende och se att det faktiskt inte var farligt.

Övning ger färdighet. Efter några år av upp och ner så stod jag stadigare på jorden.

Jag vågade se utanför min “ätstörda” värld och där fanns det så mycket som jag inte visste fanns. Jag blev klar undersköterska, började jobba inom vård och omsorg, som personlig assistent, på förskola och ideellt med ungdomar. Det bästa av allt som fanns där ute var Mats, min blivande man som plötsligt öppnade ögonen för mig och fick mig att få ett helt annat fokus i tillvaron.

Besöken på Mando blev allt färre och tillslut friskskrevs jag, nu har jag varit frisk i 17 år. Mats och jag är gifta, vi har en underbar son tillsammans och nu har jag fått äran att komma tillbaka till Mando för att få möjlighet att sprida hopp, visa på att framtiden finns och att den är värd att kämpa sig tillbaka till.”