Frågor & Svar om ätstörningar

Anorexi är en förkortning för anorexia nervosa eller självsvält. Anorexi betyder brist på aptit. Anorexi är ofta förknippat med en överdriven rädsla för att bli tjock. De som lider av anorexi äter väldigt lite mat eller uteslutande mat med låg fetthalt och lågt kaloriinnehåll.

Tidiga varningstecken vid anorexia nervosa:

• Grönsaksbetonade matvanor med lågt energiinnehåll och undvikande av godis
• Långsamt ätande och uppskjutande av måltider
• Äter i ensamhet
• Överdrivet intresse för mat och vikt
• Tänker alltid på bantning
• Ökad fysisk aktivitet
• Viktminskning
• Humörsvängningar
• Undvikande av sociala sammanhang

Symptom på anorexia nervosa:

• Överdriven viktminskning
• Upplevelse av att vara överviktig oavsett verklig kroppsvikt
• Överdriven fysisk aktivitet som blir tvångsmässig
• Sömnrubbningar
• Förstoppning
• Isolering från familj och vänner
• Ångest
• Depression
• Självmordstankar
• Fixering vid mat
• Oregelbunden eller utebliven menstruation
• Låg kroppstemperatur och frusenhet
• Huvudbehåringen blir tunnare
• Lågt blodtryck, vilket kan resultera i svimningar och utmattning
• Försvagade reflexer
• Oregelbunden hjärtrytm som kan resultera i hjärtstillestånd

Bulimi är förkortningen för bulimia nervosa, vilket kommer från det latinska ordet bulimia, som betyder omättlig aptit eller oxhunger. Den som lider av bulimi uppvisar ett mer eller mindre okontrollerbart behov av att hetsäta – äta stora mängder mat på kort tid. En bulimiker kan inte sluta att äta fastän hen skulle vilja. Hetsätningar följs vanligtvis av självframkallade kräkningar, ökad fysisk aktivitet och i vissa fall användande av laxermedel. En bulimiker har samma komplicerade relation till mat och vikt som en anorektiker. Liksom anorektiker är bulimiker rädda för att öka i vikt.

Tidiga varningstecken på bulimia nevosa:

• Oregelbunda måltider (hoppar ofta över frukosten)
• Ätande av ”nyttig” mat i sociala sammanhang men stora mängder av ”onyttig” mat när personen är ensam.
• Stora mängder mat försvinner
• Humörsvängningar
• Fixering vid mat och vikt
• Bantar ständigt
• Ökad fysisk aktivitet/självframkallde kräkningar

Symptom på bulimia nervosa:

• Stort matintag på kort tid som oftast åtföljs av självframkallade kräkningar
• Äter socialt mellan hetsätningarna
• Överdriven fysisk aktivitet
• Stora humörsvängningar
• Ångest och depression
• Självmordstankar
• Sömnrubbningar
• Isolerar sig från vänner och familj
• Lämnar återbud till möten och aktiviteter
• Pengar kan försvinna där patienten bor och snatterier är vanligt för att finansiera hetsätning
• Oregelbunden eller utebliven menstruation
• Förstoppning, matsmältningsproblem och/eller problem med sura uppstötningar
• Svullna salivkörtlar
• Blodsprängda ögon
• Återkommande halssmärtor
• Svaghet/utmattning
• Uttorkning
• Problem med tänderna
• Krampanfall
• Oregelbunden hjärtrytm som kan leda till hjärtstillestånd

För att Ditt ätande inte fungerar och signaler som normalt säger till en människa att nu är det dags att sluta äta inte fungerar hos Dig. Du får gissa Dig fram till när Du ska börja och sluta äta. Dessutom, när ätandets rytm har störts av kortvarig eller långvarig svält och Du gått ner i vikt så blir Du alltmer rädd för att bli tjock. Ju mer Du går ner i vikt, desto mer ökar ångesten att åter öka i vikt.

Anledningen till att det svårt att vara inaktiv och sitta still är att när Du aktiverar Dig får Du en tillfällig ångestlättnad. När Du rör Dig, gör situps eller liknande försvinner ångesten för en stund. Problemet är att Du inte blir av med ångesten på det här sättet, Du skjuter bara upp den och snart är den tillbaka igen. Till slut kommer ångesten tillbaka snabbare och snabbare och Du måste aktivera Dig alltmer för att må bra och det hjälper till att upprätthålla sjukdomen. Det enda sättet att komma ur det här är genom att motstå lusten att aktivera Dig och att bara försöka stå ut med ångesten när den kommer. Kämpa emot, till slut blir det lättare att vara still!  Om Du håller Dig mätt hela dagen kommer Du också att uppleva en ångestlindring, Du blir lite sömnig och dåsig. Men Du måste vara beredd på detta och inte sätta likhetstecken mellan att vara mätt och att misslyckas, dvs att ge upp.  Att vara mätt är positivt och visar att Dina mättnadssignaler som säger till en människa att sluta äta fungerar igen, de är inte förstörda.  Du kan inte normalisera Ditt ätbeteende samtidigt som Du har hög aktivitet. Den höga aktiviteten kommer alltid att “vinna”.  Den slår undan benen på ätbeteendet.  Därför måste Du bestämma att normalt ätbeteende kräver låg eller ingen aktivitet.  Aktiviteten kan så småningom byggas upp till en nivå som är Din önskvärda aktivititetsnivå. Men alltså först ätbeteendet!

Du tvingar Dig själv att ställa denna fråga, kanske flera gånger om dagen? Hennes svar fungerar som en våg. Hennes svar och hennes tonläge blir avgörande för om Du tillåter Dig att äta och hur mycket. Att ställa dessa frågor till mamma är ett säkert tecken på att ätandet inte fungerar och Du måste gissa Dg fram till hur mycket och vad Du ska äta. Det är också ett tecken på att Du koncentrerar Dig alldeles för mycket på Dig själv och för lite på annat än Dig själv. Nu gäller det att bryta dessa tvingande frågor. Inte säga:”Det är sista gången” eller “Bara en gång till”. Sista gången har redan varit. Försök följande: Precis när Du är på väg att ställa frågan, kastar Du om denna och frågar om något helt annat t ex “Tycker Du jag ska klippa håret?” eller “Vet Du vad ett primtal är?” eller “Jag skulle vilja kunna tala spanska” eller ställ en fråga om något Du just har läst om i tidningen eller sett på TV.

Tvångsbeteenden är beteenden som man känner sig tvungen att utföra för att hålla sin oro och ångest i schack. Ofta handlar tvången om att upprepat kontrollera saker, försöka undvika bakterier genom överdriven rengöring eller att undvika kalorier genom verkningslösa procedurer. Det är också vanligt med ritualer som att tvångsmässigt dela maten i ett visst antal bitar eller snurra på glaset sju gånger. Även fast man ofta inser det ologiska i beteendet kan det kännas omöjligt att sluta. Ett liknande problem är tvångstankar då vissa tankar känns så skrämmande att man försöker undvika dem genom att älta mer ofarliga tankar. Tvångsbeteenden är mycket vanliga när man lider av svält.  Ju mindre man äter ju mer begränsad blir ens beteenderepertoar, dvs det bibliotek av beteenden som man väljer från blir mindre och mindre. Det blir det färre och färre beteenden som upprepas fler och fler gånger. Till slut är det enbart ett par beteenden som upprepas dagarna i ända. Tvången försvinner när svälten är hävd och när Du lärt Dig äta regelbundet och tillräckligt.

Känslan av att inte vara förstådd är vanlig hos patienter med en ätstörning. Social isolering och oförmåga att sätta ord på känslorna skapar ofta en känsla av att ingen förstår. På Mandometerkliniken finns välutbildad personal som förstår ätstörningar och kan förklara de olika känslotillstånden och vad som händer i de olika situationerna under behandlingen. Dessutom finns det alltid möjlighet för Dig att få träffa en friskskriven patient som går i uppföljningsprogrammet. Hen kan svara på frågor och förklara hur hen upplevde det stadium som Du just nu befinner Dig i.

Nej, ett ätbeteende blir inte normalt bara för att Du har en särskild vikt. Ett normalt ätbeteende innebär att man kan känna hunger och mättnad, kan och vågar äta när man är hungrig och äta tills man blir mätt, inte har några förbjudna livsmedel som man undviker, kan äta på en normal tid, kan spontanäta och att man kan äta utan att må dåligt eller få ångest för att man ätit. Det här är saker som man lär sig under behandlingen. Ett normalt ätbeteende innebär också att man lärt sig tolka sina biologiska signaler korrekt och att man vågar lita på sina mättnads- och hungersignaler. När detta fungerar är man inte längre rädd för att bli tjock för nu har man kontroll över ätandet. Man vet när man ska börja och sluta äta. Det tar ca 3-4 månader att normalisera ett ätbeteende med hjälp av Mandometer®.  Läs mer om Mandometer® >

Konflikten mellan att äta och inte äta pågår dygnet runt hos en anorektiker eller bulimiker. Samma komplicerade förhållande råder mellan mat och den egna kroppen. När ätandet inte fungerar, det vill säga när mättnadssignaler inte avslutar måltiden, får man gissa sig till när och hur mycket man skall äta och när man är mätt. Man upplever inte heller mellanlägen såsom lite mätt, ganska hungrig, proppmätt utan antingen äter jag eller låter jag bli att äta. Att inte äta har stått för kontroll och att äta har stått för att tappa kontrollen och riskera att bli tjock. När Du kan äta så kan Du också lita på Dina biologiska signaler som avslutar en måltid och Du är inte rädd för att äta för mycket.

Humörsvängningar är en del av ätstörningen och brukar vara en konsekvens av att inte kunna klara av det som man förutsatt sig att klara av. Så länge som ätandet inte fungerar kommer Du inte att klara av det som Du förutsatt Dig att klara av.  Du “tål” mer när ätandet är normalt, Du är mindre “stel” i Ditt tänkande när ätandet är normalt, Du tar inte illa vid Dig på samma sätt och med samma intensitet när ätandet är normalt, Du kan skaka av Dig problem och kommentarer och gå vidare på ett helt annat sätt när ätandet är normalt.

Ångest är plågsamt men inte farligt. Det är lätt att bli rädd för ångesten i sig, eftersom den kan vara så plågsam. En del tror att själva ångesten kan skada kroppen eller slita ut den men det är fel. Det gör den inte. Ångest bara känns jobbigt.  För Dig som har en ätstörning kommer ångesten att försvinna när det som man oroar sig för inte finns någon anledning att oroa sig för längre, dvs vikten.  När maten, ätandet och vikten fungerar försvinner ångesten.

De psykiska symptomen försvinner inte enbart för att Du går upp i vikt. Detta är skälet till att en patient som sondmatas och gått upp i vikt fortfarande har de psykiska symtomen kvar. Ätbeteende måste vara normalt och som konsekvens av ett normalt ätbeteende går en underviktig patient upp i vikt medan en normalviktig patient bara ska stå stilla i vikt och nöta in det normala ätbeteendet. De psykiska symptomen kan tillfälligt öka just när man börjar gå upp i vikt, men de går tillbaka då man följer sitt schema och själv märker att man inte går upp massor i vikt, utan precis så mycket som Du och Din behandlare har kommit överens om. Förutom en normal vikt är det också viktigt att Du lär in ett normalt ätbeteende för att må bra psykiskt, vilket kan ta lite längre tid om man till exempel har sondmatas.

Anorexia börjar med svält i någon form. Antingen genom att man börjar äta mindre eller genom att man ökar sin fysiska aktivitet, vilket det kan finnas många olika skäl till att man gör. Ofta börjar man både äta mindre och öka sin fysiska aktivitet. Till exempel är det större risk att drabbas av anorexi om man håller på med någon konditionsidrott. Ofta blir man sjuk sakta och gradvis genom att man äter mindre och mindre och ju mer man går ner i vikt, desto svårare blir det att äta. Hungerkänslorna försvinner och man känner sig mätt hela tiden. Först mår man gott och känner sig belönad när man går ner i vikt och ännu mer belönad när kompisar säger att man ser fin ut i kroppen. Sen börjar de negativa effekterna av viktförlust: man tänker hela tiden på mat och bantning, man vet inte vad en normal portion är, hur mycket man ska äta och på vilken tid. Mättnaden är ur bruk. Signalen som ska avsluta en måltid fungerar inte. Pulsen blir låg. Man fryser hela tiden. Ångest, depression och mörka tankar kommer som ett brev på posten.

Alla som känner att de misslyckas gång på gång tappar självförtroendet. Man känner sig dålig. Andra kan men inte jag. Varje hetsätning är ett misslyckande. Därför ska Du börja nu med en ny strategi utan hetsätningar. Det första är att Du måste vara mätt hela dagen så att vi undanröjer suget efter mat. Det betyder regelbundet ätande fyra till sex gånger om dagen, och inga kräkningar. Det betyder också att Din diet måste varieras. Annars börjar Du längta efter det som Du inte “får” äta och kan ännu inte sluta att äta fastän Du skulle vilja. Det är tufft och ångestskapande att behålla maten. Du tänker att nu kommer jag att bli tjock. De här tankarna måste Du slå bort. Du kommer att kunna äta vad Du vill och samtidigt vara smal när ätandet och mättnaden är reparerade. För att hjälpa Dig själv gäller det nu att rikta Din uppmärksamhet mot annat än mat, ätande och den egna kroppen. Alla aktiviteter Du kan genomföra för att distrahera dessa tankar kommer att hjälpa till att släcka ut hetsätningarna. Du måste också bestämma “från och med idag behåller jag all mat (även om jag hetsätit)” istället för “idag är sista dagen jag hetsäter”. Varje gång Du går och lägger Dig på kvällen så tar Du av Dig alla tankar om mat och förebråelser samtidigt som Du klär av Dig kläderna.

Ungefär 1 procent av alla flickor och kvinnor mellan 14-19 år har anorexi. Ungefär 1.5 procent av alla flickor och kvinnor 17-25 år har bulimi. I Sverige finns ca 4,000 anorektiker och något fler bulimiker. Mer än 95% av de drabbade är kvinnor och ca 5% är män. Den sjukdom som har ökat de senaste åren är sk EDNOS, dvs när man uppfyller några av kriterierna för anorexi eller bulimi men inte alla. Idag beräknas var tredje kvinna i Sverige uppfylla diagnosen EDNOS.

Att ätstörningar är vanligare hos flickor kan bero på att de ofta har ett annat beteendemönster vid svält än pojkar. Vid experiment har man sett att när personer först ombeds avstå en måltid och sen får mat igen så kompenserar pojkar kraftigt både genom att äta mycket mer och genom att äta fortare. Flickor däremot äter både mindre och långsammare när de får tillgång till mat igen. Det antyder att flickor lättare kan bli sjuka men också tåla svält bättre. Man kan säga att pojkar äter mer när de behöver, men det klarar inte flickor av att göra. Denna biologiska skillnad mellan könen kanske parad med det starkare sociala trycket på unga kvinnor att vara smal gör att flickor/kvinnor drabbas mer av sjukdomen.

Cirka hälften av anorektikerna utvecklar bulimi. Det beror på att patienterna sällan är friska när de lämnar behandlingen, dvs de har fortfarande problem med maten, kroppsuppfattningen och mår psykiskt dåligt. På Mandometerklinikerna övergår färre än 3% av anorektikerna i bulimi. Att det är så få beror på att patienten går i behandling ända tills kriterierna för friskskrivning är uppfyllda: normalt ätbeteende och mättnad, normal vikt, inga psykiska problem, mat och vikt får ej upplevas som ett problem, normala blodvärden, åter i skola och/eller arbete, inga hetsätningar eller kräkningar de senaste tre månaderna. Ju strängare friskhetskriterier man har desto mer sannolikt är det att en patient inte utvecklar bulimi eller återfaller i sjukdomen.

Ätstörningspatienter utvecklar:

• Ångest
• Depression
• Tvångstankar som t ex upprepad tvättning av händer, överdrivet duschande, överdriven klädtvätt, extrem rengöring av mat och hushållsredskap
• Upprepad på- och avklädning
• Upprepade hoppövningar
• Långa löpningar
• Självmordstankar – ungefär 25% har försökt att begå självmord, vanligtvis med hjälp av tabletter eller skärskador.
• Stora humörsvängningar

Hjärt- och cirkulationsproblem

• En anorektisk patient har lågt blodtryck (<90/60 mm Hg) och låg puls (<60 slag/min), vilket ger utmattning och yrsel.
• Händer och fötter är lätt blåfärgade på grund av dålig blodcirkulation.
• I kallt väder får vissa patienter ännu sämre cirkulation i fingrar och tår (Raynaud fenomen) och i extrema fall sväller fötterna upp.
• Anorektiker är vanligtvis uttorkade. Om patienten har kaliumbrist finns risk för oregelbunden hjärtrytm.

Problem med munhålan

• Störd salivproduktion och hål i tänderna.
• Nedbruten tandemalj, särskilt på insidan av framtänderna, på grund av kontakten med magsyror vid kräkningar.
• Förstorade salivkörtlar.
• Sår i mungiporna.
• Skador i halsen på grund av kräkningar och på grund av användandet av fingrar för att framkalla kräkningar.

Problem matsmältningsorganen

• Ätstörningspatienter har ofta problem med magsmärtor.
• En anorektikers magsäck blir mindre och töms långsammare. Det är ett fenomen som ger patienten en stark mättnadskänsla och känslan av att maten “fastnar i halsen”.
• Både anorektiker och bulimiker lider ofta av förstoppning till följd av att endast små mängder mat passerar tarmen samtidigt som bristen på vätska och kalium ger en försämrad matsmältningsprocess.
• Blödningar i matstrupen kan uppstå och magsår utvecklas som ett resultat av stress och dåliga matvanor.
• Förstoppning och användandet av laxerande medel kan resultera i sprickor och blödningar i ändtarmen.

Nedsatt leverfunktion

• En gulaktig ton på huden, vilket kommer sig av att den skadade levern inte klarar av att ta bort ett gult pigment som heter bilirubin från blodet.
• Patienten dricker vanligtvis för lite, kräks och blir uttorkad vilket minskar urinmängden och därmed ökar risken för att drabbas av njursten.

Problem med blodet

• Blodbrist är vanligt men det döljs ofta av att patienten är uttorkad.
• Anorektiker kan ha normala eller till och med höga hemoglobinvärden (Hb) men närmare analys visar ofta brist på järn, folsyra och vitamin B12.
• Låga koncentrationer av natrium och kalium kan ses hos patienter som kräks.

Problem i nervsystemet

• Allmän muskelförsvagning och i vissa fall muskelskador med efterföljande handikapp uppstår under lång utdragen svält.
• Trötthet, koncentrations- och inlärningssvårigheter är vanliga och uppstår vid låga blodsockernivåer.
• Störningar i hjärnfunktionen kan uppstå men förefaller vara reversibla.
• Bulimiker kan drabbas av epileptiska anfall om de behandlas med antidepressiva droger.

Problem med skelettet

• Benskörhet (osteoporos) är ett stort medicinskt problem för underviktiga patienter. Det beror på näringsbrist och östrogenbrist. Skelettet är inte bara vävnad som ska stödja kroppen utan det är också kroppens kalciumreserv. Kalciummängden i benstommen är maximal vid ca 22 års ålder. Eftersom kalcium och fosfat behövs för att skapa ett normalt skelett leder bristen på dessa mineraler till att skelettet blir mjukare. Risken för benskörhet och frakturer ökar ju längre tid som undervikten pågår och könsaxeln ligger i träda, vilket illustreras genom uteblivna menstruationer.
• För dem som utvecklar anorexi före puberteten finns risk för att de blir kortväxta. Nivåerna av de viktigaste mineralerna och vitaminerna samt östrogen måste mätas noggrant och tillskott måste ges till dessa patienter.

Hudproblem

• Huden blir torr. Huvudbehåringen tunnas ut.
• Mjukt fjunigt hår uppstår i ansiktet, på armar, ben och rygg.

Hypotermi (låg kroppstemperatur)

• Hypotermi är ett tecken på anorexi men även bulimiker kan drabbas av låg kroppstemperatur när de inte hetsäter.
• Anorektiker kompenserar ofta att de fryser genom ökad fysisk aktivitet.
• Kvinnor har lägre temperatur i fingrar och fötter än män och den lägre temperaturen i de yttersta kroppsdelarna påverkar ofta deras förmåga att kunna sova.
• Anorektiker sover bara ett fåtal timmar varje natt och bulimiker sover normalt dåligt och vaknar för tidigt.

Menstruation

• Förlorad menstruation är ett kriterium för diagnosen anorexi och det kan ta lång tid innan menstruationen återkommer även efter att patienten återfått en normal vikt.
• Både anorexia och bulimia nervosa medför att kroppen nedreglerar hela könsaxeln från hypotalamus – hypofys ned till äggstockarna, som slutar producera normala mängder östrogen, testosteron och månatliga ägg.
• Både anorektiker och bulimiker kan drabbas av cystor i äggstockarna. Cystorna försvinner när ätbeteendet normaliseras.

Vitaminbrist

• En svältande patient kan utveckla svår vitaminbrist.
• Vitamin A kan lagras i levern i upp till ett år.
• C-vitaminbrist uppstår om man äter en C-vitaminfattig kost i tre månader.
• Brist på vitamin B12 och folsyra kan också uppstå.
• Brist på vitamin D medför att skelettet inte kan mineraliseras rätt utan blir mjukt och kalciumfattigt.
• Zinkbrist är också vanligt.
• Förutom blodbrist kan vitaminbrist leda till bl a kramper, förlamningar och minnesrubbningar.

Dödlighet

Dödligheten hos anorektiker ligger mellan 5,5% till 15% inom en 10-20 års period efter insjuknandet.